det är över nu
I'm thinking about you, and I remember everything..
I look at the ocean, but still I can't see anything but the three of us.
The time of open hearts, the time before the rest of life begins
The learn of who we are. What I'd give to be be there again.
Nothing was easy, but I would do it all again and never change a thing.
It's all about choices, but I couldn't watch you walk away without following.
It took me by surprise, but I felt so good to be alive.
Sooner or later we'll come to the end of everything, but life goes on,
twisting and turning forcing us through everyday until it's gone
And last I think I know, I miss you both..
För så är det, många gånger har man bara velat ändra på vad man gjort, velat hoppa av och undrat om man verkligen valde rätt plats..
Men de allra flesta gånger har det iallafall visat sig att man inte kunde hamnat mer rätt, med bättre personer, känt sig lyckligare än vad man gjort.. så är det åtminstone för mig.
'different but together'
Jag vet att inget år kommer bli likadant, men det betyder inte att fortsättningen behöver bli sämre.. Sandrus och Bobo, jag har haft det världsbäst med er, tack för att ni har ställt upp som ni gjort, längtar till augusti!
för visst har vi väl haft våra stunder ändå ? ;)
midsommarafton..
Allting verkade så perfekt inför imorgon, fredagen alla väntar på.. midsommarafton. Åkte upp till strömstad igår kväll, sov hos lander och nu ligger jag i min säng på koster medan alla de andra sitter där ute och har trevligt. Själv har jag mongohuvudvärk så jag knappt kan sitta upp. Just nu har jag inte alls lust att fira något överhuvudtaget, inte ens äta jordgubbar (!) . Just nu känns det mesta bara väldigt jobbigt, mest för att jag verkligen verkligen inte vill vara sjuk nu..
Tanken är att vi ska stanna här ute och äta midsommarmat, dansa runt midsommarstången och sen åka in till stan, ta oss bort till victor och sen vara där - vi fyra - så som det ska vara på just midsommarafton. Att mitt som jag trodde skulle vara så långt "sommarlov" snart är över gör ingenting lättare.. att man dessutom ska behöva göra massa onödiga saker sista dagarna innan man ska börja jobba känns bara så meningslöst. Har jag inte väntat tillräckligt länge nu?
(:
2 dagar kvar.
Ne nu är jag verkligen så trött på de här. Jag orkar verkligen inte göra klart o lämna in alla miljoner grejor som jag är tvungen till. det spelar ju ändå ingen roll, när de man ger in de till ser det på helt fel sätt.
det känns som att hur mycket jag än sitter här nere i biblioteket och gör, så har jag ändå 7846355456 saker kvar att skriva färdigt och lämna in.
Men visst, det är bara 2 dagar till sen är det slut över tio veckor.. då borde man ju bara ge sig sjutton på att göra klart så mycket som möjligt nu. men jag orkar verkligen inte, jag hinner ju inte. jag vill bara lägga mig ute i solen, gå och bada, spela volleyboll och vara med bo o sandra nu innan vi åker ifrån varandra. men nejnej, jag kan ju sitta här istället, i ett mörkt rum med vinterljus (lampljus) och se ut genom fönstret på det jag vill ha. sommar..
