uppskatta livet
Att lära sig att uppskatta livet och det man har i det är många som inte gör. Allt det man jämt går runt och klagar på, spelar de egentligen någon större roll? Att prioritera vad som är viktigt för en själv och sedan bry sig om det är vad livet går ut på, anser jag. Egentligen kanske jag är fel person att skriva om detta, då jag inte tror att jag alltid gör det själv. Men ändå så är det vad jag ser när jag stannar upp och tänker efter.
Jag själv tänker ofta något i stil med "Tänk om jag ändå hade det som dem" (i en tv-serie, tidningen, någon jag ser på stan) och så tror jag säkert att flera tänkt. Och visst, det kanske hade vart enklare på flera sätt att ändra på sin situation, men nu är det så att man har sitt eget liv och tjänar ingenting på att tråna efter andras. Se istället till att göra ditt liv till det liv du vill ha. Motgångar finns, mer eller mindre, men det hör till. Man kan inte alltid se till det positiva, det vet jag, det vore bara att lura sig själv. Men däremot kan man försöka se över mycket man tycker är jobbigt.
Om man tänker efter så är en person ''uppbyggd'' av sina tankar. Det du tänker, det blir du. Så mycket man kan ändra varje dag som jag inte tror man ens tänkt på. Har du haft ett provpå 30 p, säger du: ''Åh nej, tre fel!'' Varför inte istället: ''Woho, 27 rätt!''? Vi människor är för 'bra' på att se det som är fel istället för det som är rätt. Sänk pressen på dig själv, välj en egen nivå där du lär dig trivas. Du väljer själv vad som är viktigt för just dig och jag vet att iallafall för mig är det
Jag själv tänker ofta något i stil med "Tänk om jag ändå hade det som dem" (i en tv-serie, tidningen, någon jag ser på stan) och så tror jag säkert att flera tänkt. Och visst, det kanske hade vart enklare på flera sätt att ändra på sin situation, men nu är det så att man har sitt eget liv och tjänar ingenting på att tråna efter andras. Se istället till att göra ditt liv till det liv du vill ha. Motgångar finns, mer eller mindre, men det hör till. Man kan inte alltid se till det positiva, det vet jag, det vore bara att lura sig själv. Men däremot kan man försöka se över mycket man tycker är jobbigt.
Om man tänker efter så är en person ''uppbyggd'' av sina tankar. Det du tänker, det blir du. Så mycket man kan ändra varje dag som jag inte tror man ens tänkt på. Har du haft ett provpå 30 p, säger du: ''Åh nej, tre fel!'' Varför inte istället: ''Woho, 27 rätt!''? Vi människor är för 'bra' på att se det som är fel istället för det som är rätt. Sänk pressen på dig själv, välj en egen nivå där du lär dig trivas. Du väljer själv vad som är viktigt för just dig och jag vet att iallafall för mig är det
- min familj
- mina riktiga vänner (& pojkvän)
- min egen dröm och mitt sätt att vilja leva
Jag försöker nu för varje dag som går att lägga en extra tanke på hur glad jag är som har er, som bryr sig om mig och som har hjälpt till att forma mig som jag är. Jag tänker att jag har min egen väg att gå, en väg jag tar steg för steg.- mina riktiga vänner (& pojkvän)
- min egen dröm och mitt sätt att vilja leva
Dessa dagar har jag även lagt en extra tanke på min absolut bästa vän Julia. På dig och din familj. Ni förlorade en bror, en son, en vän, Felix. Jag har inte själv haft någon riktig pratstund med Felix, men vad jag vet är att jag alltid (sedan jag var mycket liten) har tänkt på att han var så otroligt bra för sin familj. En glädjespridare, en riktig förebild för positivt tänkande. Var man runtom honom blev man glad, om än bara för en minut, men så mycket det gjorde. Detta finns kvar hos alla som kände Felix, och jag är nästan säker på att alla som tänker tillbaka gör det med ett leende.
Var starka i familjen, det vet jag att ni är. Ni kommer alltid ha kvar varandra inom er.
Var starka i familjen, det vet jag att ni är. Ni kommer alltid ha kvar varandra inom er.
