Linnéa

det har gått ett tag nu, sen det kom på plats igen, det   blev som det skulle vara.  -eller?
tror inte någon egentligen förstår, inte ens du
men saken är den att jag vill kunna hjälpa, vill verkligen, mer än något annat, kunna vara till nytta.
innan var jag det, på ett helt annat sätt än vad jag förmodligen någonsin kommer få vara igen
du har så rätt, jag kan inte förstå hur det känns, jag kan inte veta hur du har det,
åtminstone inte på samma sätt som du känner det.
men jag tror däremot att jag känner dig såpass väl att jag kan tänka mig hur du tar hand om det.


självklart vill jag att det ska vara som förut,
jag vill att du ska vara glad och gå runt och filura och klaga över saker som i det stora hela inte spelar någon som helst roll, jag vill att du samma dag ska ha fått nys om något som sedan tar upp hela din tankeverksamhet och
som du sen inlevelsefullt berättar för mig, jag vill att du verkligen ska kunna uppskatta små saker och göra dem till ljuspunkter i dina dagar, och jag vill att du ska kunna lägga dig ner och bara få koppla bort och tänka på ingenting.
men, jag vet att det inte är så längre.
jag vet att jag inte kan förändra något stort och betydligt, jag kan inte laga det egentliga.
jag är så glad att jag åtminstone får ta del, att jag får gå bredvid dig på vägen.

för mycket, eller inte tillräckligt
alla runt om är i vägen
att stanna i samma
sinnesstämning är omöjligt
där finns ett centrum i allt besvär
ena dagen en sak,
andra dagen en annan
du vet inte ens varför du bryr dig
minsta sak tär och river upp


Jag vill gå med dig    -för att se vad du ser.
om där finns något riktigt kvar, vill jag släppa det fritt
vill lätta på stormen som finns runtomkring dig