Linnéa

Vill inte vara här..

De mesta gångerna man skriver ner någonting, så skriver man om saker som är dåliga. antingen har det hänt något, eller så mår man själv eller någon annan dåligt, eller så kanske man bara vill klaga över dagen, småsaker eller hela livet. samtidigt som man skriver känns det som om hjärnan får vila för en liten stund, så att händerna får sköta jobbet istället med hjälp av tangentbordet eller en penna. istället för att förvirra hjärnan med att kasta runt orden omkring i huvet, eftersom att det kommer nya hela tiden som man ska ta hand om, så skrivs de ner så att det tar vägen någonstans, de lämnar plats för nya tankar eller kan tillochmed låta det vara tomt för en stund. kanske är det då man sover sådär riktigt djupt, vad vet jag..

om det blir för mycket man tänker på på en och samma gång så går det över till att göra ont fysiskt istället. man får ont i huvet av stressen eller som nu; ont i magen av en extrem hemlängtan..
jag vill hela tiden att allting ska bli bra, så jag försöker verkligen lägga bort det jobbiga och se allt från en positiv sida. när jag nästan lyckas helt, och inte känner problemen runt mig, så börjar människor runtom mig må dåligt istället. och det är så att om de personerna man bryr sig mest om mår dåligt, så mår man lika dåligt själv. det som gör mig glad är helt enkelt helgerna, för då lyckas man oftast vara glad själv, och de man är med är oftast glada de med, man får leva.
den helgen som var nu, var helt underbar. kunde inte vart bättre, bara längre.. Mamma och pappa hämtade mig här vid skolan vid tre, då hann jag både äta och duscha före. sen åkte vi upp till strömstad, var framme vid 6 tror ja,, lander kom ner till båten och vi åkte ut till koster. när vi kom dit åt vi mat, sen somnnade du(jaa, lander) i mitt knä. nästa morgon gick vi upp rätt tidigt, åt frukost och sen åkte jag till affären och pratade om sommarjobb. klockan blev ett, du och jag åkte in till strömstad igen och bo där på lördagsnatten. direkt när vi kom in till stan så gick vi och åt sallad på kino's. vi gick hem till dig, duschade och tog de bara lugnt.. lite senare åkte vi till nordby och insåg att det var lika tråkigt som vanligt. men det spelar inte så stor roll om det vi gör är roligt eller inte, får jag vara med dig så blir allt bra.vi tog en fika och sen när vi var tillbaka i stan så handlade vi mat till kvällen.. de blev klyftpotatis och fläskfilé, plus varm choklad och kakor till senare. hemma lagade vi maten, åt mysig middag och sedan satte vi oss och spelade bilspel, åt kakor och drack te med massa tända ljus runt oss. känns som att när jag är med dig så är det bara vi som finns, och jag tänker inte på nåt runtom
vi somnade, efter att ha masserat varandras ryggar. 
vaknade på morgonen av att en enorm sol lyste in i rummet. när man sätter sig upp i sängen så ser man ut över hela strömstad.. jättefint =)
vi gick ut på en promenad, det var jättemysigt ute på morgonen och ställen jag inte har sett förut..
gick hem, duschade, och sen såg vi en film.. pappa ringde och sa att vi skulle gå ner till stan vid kl 4, så att vi kunde äta tillsammans innan vi skulle åka hem igen. vi åt, och sen var de bara att säga hejdå.. en väldigt jobbig del av helgen. hejdå blev gjort och vi åkte.. jag lyssnade på musik hela vägen och nästan varenda låt man lyssnar på då får en egen speciell mening.. :/
När vi hade åkt förbi göteborg var det inte långt kvar tills jag var framme på skolan igen. jag började känna att jag verkligen verkligen bara ville tillbaka, jag ville inte åka en meter till. det fick inte ta slut bara.. sådär?
men jag kunde inte göra nåt åt saken och vi kom fram till skolan. både mamma och pappa gick ur bilen för att säga hejdå. kanske borde de inte gjort det, för att helt utan mening, hur mycket jag än försökte så kunde jag inte hålla mig. jag började helt plötsligt bara gråta, och jag kunde iinte sluta.. allting blev bara fel på en gång, jag ville tillbaka eller iallafall hem, men jag visste att jag var tvungen att stanna. mamma sa att jag skulle följa med hem och åka nästa dag istället men det blir bara värre om man får vara hemma några timmar och ändå veta att man inte ska få stanna längre än så.
det var bara att säga hejdå till dem med, och gå in i en kall, mörk skola, där jag verkligen inte ville vara då, och vill inte vara nu heller. just nu sitter jag i min säng här, magen gör så ont att jag vet inte va ja ska ta mig till , jag vill verkligen inte vara här just nu, det är helt fel. :(