Linnéa

varför ska det alltid vara så att man måste vara på bästa humör för att människor runt om en ska kunna fortsätta vara med en? just idag bara för att jag mått helt kasst så har resten av de problem som ännu inte fanns klarat av att bli till helt av sig själva. min rygg har halvt tagit livet av mig idag, och allting har bara blivit fel med alla och jag har inte orkat göra annat än att sitta för mig själv i fönstret och titta ut. när folk har frågat, har jag ändå lett mot dem och sagt att det inte är någonting fel, just eftersom att bara för att man inte mår helt bra, så behöver inte orsaken vara en annan persons fel. det kan vara något helt annat som det är nu, men det kan man inte lägga en enda tanke på. jag tänkte att jag kanske inte skapar så mycket förvirring om jag istället för att bara sitter still, går ut på en promenad och tänker för mig själv. när jag kommer tillbaka in igen så har en av de jag bor med flyttat ut från mitt rum, tagit med sig alla sina saker, tillochmed sängen. tack.
helt plötsligt kändes ju allting helt klart mycket bättre.
nej. jag tänker inte ens försöka ta fram en dum förklaring till människan, för det ska inte behöva vara så att man måste förklara sig för allt man gör dygnet runt, speciellt inte när personerna aldrig gör det för mig.
jag orkar verkligen inte mer.. ska se om vattnet i duschen kan hjälpa till att rentvätta hjärnan, för det måste väl bara vara så att det faktiskt är mig det är fel på.