julafton
happ, julafton imorgon.. ska de bli skoj? nej. inte som jag känner det just nu iallafall, har inte vart på något vidare humör sen jag kom till koster faktiskt. Men nu är det väl ändå meningen att man ska vara glad och njuta av den lugna tiden med familjen?
Javisst det kanske jag borde med, och jag kan lova att jag försöker. Jag skrattar med när de skrattar, jag lyssnar och är tyst.
Som innan: mamma och pappa lagade mat, emanuel spelade tvspel och jonathan och lander va ute och körde koster runt med moppen.. själv satt jag på golvet framför julgranen och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Nyss satt vi och åt, första smaken av julmaten. Samma sak igen, jag sitter och lyssnar och hänger med på allt som är tänkt ska vara roligt. Efter maten berättade jag för pappa att jag hade ringt julia och för en stund varit glad igen. Han sa att jag hade "en sorg" över henne. Jag fattade inte ett dugg va han menade men han förklarade att eftersom att vi alltid haft det så bra tillsammans så blir det väldigt jobbigt att sakna henne numera. Och det förstår man tydligen inte själv.. man känner sig bara deppig och nere och kan inte komma på vad som skulle vara fel.
Jag tror att han har rätt, nu när jag väl tänker efter. Jag saknar min julia nåt så otroligt mycket hela tiden, jag behöver vara med henne för att må bra.. så är det bara.
Om några dagar kommer du upp till mig, då ska allt bli bra igen, det vet jag. Tills dess, så ska jag försöka vara trevlig och ha en mysig jul med familjen och lander, vilket inte borde vara alltför svårt egentligen (: Finns ju trots allt ingenting som är fel.. eller?
